Liksom goda viner blir låtarna bara bättre med åren och i dagens samhällsklimat passar de som handsken.
Per-Åke Norberg, Viken
-------------------
Köp båda plattorna!! Detta är lyssningsvänlig, bra skånsk musik som är värd mycket mer uppmärksamhet.
Hans-Uno Nilsson, Malmö
-------------------
Lyssnar på plattorna av/med Blåslagna Hjärtan! Ursäkta språket men f-n så bra, njuter, kan inte sluta lyssna.
Björn Sandström, Algutsrum/Öland!
-------------------
" "När det gäller Blåslagna hjärtan så är jag nästan knockad. Jag är oerhört svag för den här svenska postprogg-rocken och jag tycker att det görs jävligt bra. Gillar framförallt att det låter så tight och gitarrljudet och sången (och Bosse Hansson-orgeln i ”I väntan på regn”). Det känns liksom som att bandet… hittat hem efter en lång och snirklig resa. Det är överlag bra låtar med välskrivna och engagerade texter. Arr och sång är också bra. Ja, jag vet inte riktigt vad jag mer ska säga för jag tycker plattan är riktigt bra – och den växer för varje lyssning..."
Mikael Frohm, Malmö
------------------
"Det verkar vara en skånsk tradition att, som Blåslagna hjärtan, hålla bandmedlemmarna "ytterst hemliga". Om det är Philemon Arthur & the Dung som är i farten igen, eller några helt andra ljusskygga personer, är egentligen ointressant. Det är däremot inte musiken. Influenserna sprit, ångest, kvinnor, olycklig kärlek och mojjan (skånska för mamma, med o som i ost) resulterar i texter som enligt upphovsmännen ska beskrivas som misärpoesi. Bra skånsk rock, helt enkelt."
Kulturkollektivet Kallt Kaffe
-------------------
"Idag ska vi tala lite om svenska texter, om återhållsamhet och om tid. Och inte minst om klassiskt byggd rockmusik... tillsammans bildar det här gänget en synnerligen smaklig grupp av klassiska dimensioner. Deras tunga sugande rock är häftig och det är härligt att höra en samling musiker som vågar hålla igen, som inte till varje pris måste visa sin personliga kompetens i varje takt.
Att det rör sig om skickliga musiker hörs ändå, bl a i några sagolika solon på saxofon och gitarr... sångaren drar också in pluspoäng för sin udda röst. Han har klös den grabben. Klös har också gruppens - svenska - texter. Det märks att den som ristat dessa rader har något han tycker är viktigt att berätta, och texterna ger på så sätt låtarna något mer och långt viktigare än bara ord åt sångaren."
Tidningen Arbetet ... när den fanns