Låtar om människor som längtar...

Texter om de som tyr sig till flaskan – för att inte ramla ner i svarta hålet, som har en rispa i själen, som bär en odefinierbar sorg djupt inne i bröstet, som längtar både till och ifrån ett ordnat liv, som är arbetslösa, utan hopp och lever på samhällets skuggsida, och som bär sig åt när de fått ett par glas innanför västen.

Som de flesta män bär de på ett hopp om att kvinnan, som gudinna, madonna, hora och själsfrände ska rädda dem från ett liv fyllt av ensamhet, ångest och dryckenskap. Det går såklart inte eftersom de är bortom räddning.

Det är det vi kallar misärpoesi…